Heligt och profant

Mircea Eliade (1907-1986) anses vara en av västvärldens mest inflytelserika filosofer och religionshistoriker och har gett ut flera böcker som fått internationell klassikerstatus. Eliade beskriver själv sin bok Heligt och profant (Le sacré et le profane, 1957, på svenska första gången 1968) som en allmän introduktion till religionshistorien, men dess perspektiv omfattar också filosofisk antropologi, fenomenologi och psykologi då han analyserar religiösa tankar och beteenden. Boken är en sammanfattning av Eliades tidigare arbeten där han med hjälp av exempel från olika religioner och kulturer visar hur föreställningen om det sakrala kommer till uttryck i upplevelsen av rummet, tiden, naturen, kosmos och själva den mänskliga existensen. Den centrala aspekten, som förenar alla religioner, är upplevelsen av det heliga. Han observerar här att även om samtida människor tror att deras värld är helt profan eller sekulär, befinner de sig fortfarande, ibland omedvetet, förbundna med minnet av något heligt. Enligt Eliade har alla människor en inneboende religiositet, oavsett sin religiösa tro. Vi finner den i vår existentiella jakt efter att skapa mening av vår omgivning.Denna nyutgåva ingår i serien Engelsbergsklassiker, där även Myten om den eviga återkomsten (2023) av Eliade har getts ut på nytt. Boken har ett uppdaterat förord av Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap  vid Göteborgs universitet.